Så hjärtat värker


Ska alldeles strax ge mig iväg till stallet för att sedan rida ner till Sjöängen för genrep innan kvällens ryttarspel. Tredje året jag är med och för första gången ska jag inte sitta upp på min älskade finaste Larissa. Därför tänkte jag tillägna detta inlägg till henne för just nu är hon otroligt saknad. Hon lämnade oss förra året för grönare ängar. Jag har ju själv aldrig fått ha någon "egen" häst(förrens nästa år då vi äntligen ska få hyra en häst ett år, ska berätta mer om det när det närmar sig) så hon blev den första ridskolehäst jag verkligen lärde känna och kände mig trygg med. Jag litade på henne och hon litade på mig. Hon visste vem jag var när jag kom till stallet trotts alla människor som red och kom till henne varje dag och det kändes verkligen speciellt. Vi passade på många sätt helt perfekt tillsammans. Just dessa dagar saknar jag henne extra mycket då hon har varit en så stor del av ryttarspelen för mig. Hon lärde mig mycket och jag kommer aldrig glömma henne. Så i år ska jag och Casper rida för hennes skull också, för jag vet hur mycket hon älskade det. Min fina Larissa <3
Haha alltså åhh denna bilden, älskar den. Le stort sa de!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Copyright elessa.blogg.se
Emma Karlsson
Prenumerera via RSS