Att vara nöjd
Varför ska det vara så svårt? Att bara nöja sig med det man har där man är. Jag är en sån person som aldrig riktigt nöjer mig, jag längtar och vill nästan alltid framåt. Tänker att när jag åker dit då kommer jag bli lycklig och inte längta mer eller när jag klarat av denna skolvecka då ska jag sluta längta framåt och bara vara. Som sagt jag är väldigt dålig på det där med carpe diem. Samma sak gäller det med saker, att om jag köper den där fina tröjan då kommer jag ha precis allt jag vill ha och nöja mig. Men detta är ju bara något jag intalar mig för jag vet ju precis som alla andra att nästa vecka kommer nya saker jag vill bli av med eller en ny super snygg tröja jag går och dräglar efter.
Just nu har jag verkligen ingenting i mitt liv egentligen att klaga på, just nu har jag en väldigt bra uppgång i mitt liv. Detta gör också att jag nästan får panik av att jag är en sån fruktansvärt jobbig framåtsträvare som inte riktigt kan njuta av allt som är så bra just nu och dagarna bara försvinner.
Men jag tror att det är bra att ha saker att se fram emot och vilja till men det måste ha en viss gräns. Jag har så mycket i mitt liv att se fram emot just nu och jag är verkligen så lyckligt lottad. Jag är bara rädd att jag kommer låta dessa dagar försvinna förbi mig. Men hur gör man för att leva i nuet då? Tycker det är något som så många tjatar om men aldrig riktigt förklarar hur man ska göra, för det är ju svårt. Jag gör så att jag försöker att tänka ibland på allt det jag har och alla fina människor jag har runt omkring mig och uppskatta dem. För när jag gör det känns den där himla tröjan som jag säkert kommer tröttna på om några veckor inte så viktigt längre och provet som väntar inte lika jobbigt. Men jag är dålig på det och måste verkligen jobba med att nöja mig. Att vara lycklig med det jag har här och nu för det är på många sätt det enda jag behöver.
